Typer av hjärtstartare
Implanterbar defibrillator (Pacemaker)
Personer med risk för återkommande hjärtstopp kan få en implanterbar defibrillator, så kallad pacemaker. Defibrillatorn opereras in under huden och ansluts med en eller flera elektroder till hjärtat. Apparaten kan upptäcka och behandla hjärtflimmer genom att skicka elektriska impulser som bestämmer hjärtrytmen, eller om det inte lyckas skicka en elektrisk chock.
Manuell hjärtstartare
Manuella hjärtstartare förekommer endast vid sjukhus och i ambulanser då det kräver en utbildad användare. Användaren analyserar först hjärtats aktivitet med hjälp av en EKG-apparat. Med hjälp av analysen utifrån erfarenheter och riktlinjer fastställs vilken laddning som ska användas. Är hjärtstartaren extern levereras elstöten genom att placera paddlar mot patientens bröstkorg ovanför hjärtat. Är hjärtstartaren intern, exempelvis vid ett operationsbord, levereras elstöten genom paddlar som sitter i direkt kontakt med hjärtat. Fördelen med manuell hjärtstartare mot de automatiska hjärtstartarna är att värdefull tid kan sparas i analysen och att fler typer av hjärtfel kan diagnostiseras och behandlas.
Automatiska hjärtstartare, AED (Automated External Defibrillator)
Automatiska hjärtstartare utför på egen hand en analys av hjärtats aktivitet och meddelar användaren om en elstöt krävs. De är enkla att använda med talande instruktioner som gör det möjligt för en amatör utan tidigare erfarenhet att använde apparaten på rätt sätt. Nackdelen i jämförelse med manuell hjärtstartare är att analysen normalt tar något längre tid och att den är begränsad till att behandla ventrikeltakykardi och ventrikelflimmer (VF). Automatiska hjärtstartare finns idag på många ställen i landet; hos företag, i butikscenter, flygplatser och universitet. På Sveriges hjärtstartarregister går det enkelt att hitta var din närmaste hjärtstartare finns i Sverige. Där risken är som störst för plötslig hjärtstopp är det extra viktigt att placera en hjärtstartare, exempelvis har ett företag med många män över 50 en hög risk att någon drabbas. Det finns två typer av automatiska hjärtstartare; helautomatiska och halvautomatiska. De flesta är halvautomatiska, det innebär att när analysen av hjärtats aktivitet är genomförd och en elstöt rekommenderas behöver användaren trycka på en knapp för att elstöten ska gå iväg. Är hjärtstartaren automatisk så signalerar apparaten först behov av elstöt och att händerna ska tas bort från patienten, därefter ger hjärtstartaren själv elstöten.
Elektroder kopplar ihop hjärtstartare och patient
Hjärtstartaren kopplas på patienten med elektroder. Ett rakat bröst och elektriskt ledande gel minimerar resistansen mellan elektroderna och patienten, annars finns det risk för brännskador. Olika typer av elektroder är vanliga för olika typer av hjärtstartare.
Elektrodpaddlar
Traditionella metallpaddlar är vanliga för manuella hjärtstartare. De trycks mot patientens hud med hjälp av isolerade handtag, ofta i plast. Fördelen med traditionella paddlar är att de kan återanvändas. Elektriskt ledande gel appliceras innan varje användning och paddlarna rengörs för förvaring efter användning.
Självhäftande elektroder
Nyare typer av elektroder är självhäftande, där skyddet dras av så att den självhäftande sidan kan fästas mot patientens hud. Hjärtstartaren kan då generera en elektrisk stöt, defibrillering, utan att någon ytterligare gel behöver appliceras. De flesta automatiska hjärtstartarna har denna typ av elektroder, de är även vanliga på sjukhus där de fästs på patienter som har hög sannolikhet för att drabbas av plötsligt hjärtstopp. För en användare som är amatör innebär elektroderna många fördelar; minimiera risken för att själv få en elstöt, elektroderna behöver inte hållas mot patienten med något särskilt tryck och analysen av hjärtats aktivitet kan ske direkt genom elektroderna. Däremot är de av engångstyp och behöver bytas ut tills nästa gång hjärtstartaren ska användas.